Lärdomar! Misstag och lärdomar. Längst ner, hittar du mitt största misstag 😱
Om arbetsplatser kan omfamna misstag, kan arbetsplatsen utvecklas snabbare än på arbetsplatser där det är superviktigt att BARA göra rätt. Visste du att IKEA och grundaren Ingvar Kamprad omfamnar misstag? Vill att företaget ska göra misstag för att lära sig? och, med brasklappen att "det är bra att göra misstag, men idiotiskt att göra samma misstag två gånger". Ikea har till och med en hemsida för sina misstag, visste du det? ➡️ Kolla själv: https://ikeamuseum.com/sv/digital/berattelsen-om-ikea/stora-misstag/
Men, det är inte bara utveckligen som ökar, utan även kulturen på arbetsplatsen blir mer omsorgsfull och mindre dömande, det är vad utvecklingspsykologen Robert Kegan uttrycker.
Idrottare är troligt duktiga på detta, att filma, titta och se sina misstag, rätta till de för att sedan förbättra sig, återigen, lär dig av misstag och gör inte samma misstag två gånger. Här ovanför ser ni mig göra misstag i en stöt i tyngdlyftning (ja jag blev lite irriterad över mitt misstag), men i huvudsak så ser jag i efterhand på filmen att:
- jag drar för tidigt med armarna,
- jag sträcker inte ut och
- tar inte i med benen.
Det här var också saker som jag trodde jag gjorde ordentligt. Istället för att klanka ner på mig själv "Fan vad dåligt jag lyfte", "jag orkade ingenting" eller värsta "jag ska sluta lyfta!", så tittar jag, ger mig själv konstruktiv feedback, kommer på konkreta lösningar och övningar som jag behöver träna mer på för att göra rätt. Dvs. utan skuld och utan skam, konkret feedback.
För att ta det här tillbaka till arbetsplatser, för ja det går att applicera där med! Så.. kan vi prata om våra egna misstag på arbetsplatsen så ser vi även till att andra inte heller gör samma misstag - Win Win. Omfamningen av misstag är det som gör arbetsplatsens utvecklingskurva brantare. Det fungerar hos idrottare och på arbetsplatsen, och även på andra situationer i livet, att få konstruktiv feedback, på misstag, stora som små, i syfte att bli bättre gör att vi utvecklas. Märk här skillnaden, på feedback som endast "klankar ner" och endast vill påpeka felen där skuld läggs på, framför att, framföra feedback och ha ett konstruktivt samtal om vad som ledde till misstaget och vilket som är den bästa lösningen, utan skuld och utan skam. Omfamna!
Det skulle vara en idé att ha ett en punkt på ett av alla möten som BARA handlar om misstag och att omfamna de, genom nyfikna frågor som:
- Hur uppstod misstaget?
- Hur går det att undvika?
- Vad var syftet med den hanteringen?
- Och går det att uppnå det syftet på ett annat sätt?
Vågar du omfamna misstag? Eller använder ni på er arbetsplats piska, och lyfter endast fram det som fungerar? De som gör rätt? Och är det endast dem som får högre lön?
Det tåls att fundera på hur organisationer hanterar misstag, men det finns mycket att vinna på, både i utveckling, kunskapsbyggande, kulturen på arbetsplatsen och styrka på arbetsplatsen.
Vill ni ha hjälp med er utvecklingskurva och hur ni ska omfamna misstag bättre? Hör av er så hittar vi en lösning för er!
Med vänlig hälsning,
Catrin Lovisa Keskitalo,
Arbetsmiljökonsult
Ps. här kommer mitt allra största misstag i arbetet.
Vid det här tillfället arbetar jag med personer som befinner sig i utkanten av vårt samhälle. Jag hade arbetat ett tag, så våra rutiner, säkerhet och arbetet i sig hade jag god koll på. Jag hade pratat i telefon med en person som hade ett inbokat möte och påmint om vårt möte som skulle börjat för 10 minuter sedan. Personen på andra sidan luren visar sig vara onykter. Jag informerar personen om konsekvenserna det får av att missa ett möte. Senare samma dag kommer personen för den vill undkomma konsekvenserna, min kollega släpper in besöket som är påtagligt påverkad. Jag går till personen och försöker få den att lämna besöksrummet. Till slut hamnar jag i en situation där jag står mellan en brandpost och dörren ut, bara för att jag skulle trycka på dörrknappen. - Det som kunde ha skett var att personen hade kunnat nocka mig in i brandposten, då jag befann mig i ett mindre utrymme. Nu hände inte detta, utan personen lämnade kontoret lite motvilligt.
- Vad lärde jag mig? Jo att prata med mina kollegor, vara fler än en person, prata om hur lätt det är att hamna i riskfyllda situationer.
Det är bättre att ta upp det här än att gömma att det har hänt. Vi gör fel, vi gör misstag, men pratar vi inte om de, så kommer de inte upp till ytan, och får vi inte kännedom om misstag finns det risk att fler gör samma misstag. Pratar vi kan vi lära oss av varandra och på så sätt minska tiden som andra lägger på samma misstag och bli mer effektiva.
- Det här kändes väldigt utlämnande att berätta om den här händelsen. Men jag vill dela med mig så att andra känner att det är okej att berätta om misstag. och omfamna de.
Ds.
Catrin Lovisa Keskitalo
Arbetsmiljökonsult
Comments