olika nyckelbegrepp för att ringa in kärnan av en fotbollspersonlighet och för att beskriva sig själv, som han själv säger, det är inte helt angeläget..
Ett Sommarprat från 2019 https://sverigesradio.se/avsnitt/1319483 som är värt att lyssna på och lära känna sig själv genom.
Erik Nivas tio nyckelbegrepp är:
🔹 Bakgrund ✔️ (se tidigare inlägg)
🔹 Vägskäl ✔️ (se tidigare inlägg).
🔹 Motgång
🔹 Utmaning
🔹 Framgångsfaktor
🔹 Karaktärsdrag
🔹 Svaghet
🔹 Konflikt
🔹 Dörröppnare ✔️ (Se tidigare inlägg)
🔹 Motståndare - dagens porträttering
Synonymer till motståndare är: fiende, ovän, rival, motspelare, opponent och så vidare. Det är någon eller något som jobbar mot en på något sätt. I sportsammanhang är motståndare en självklar sak, det är antingen den som befinner sig på andra sidan planen eller de personer som jag ska vara snabbare än. Men det här är bara yttre motståndare, sedan finns det inre motståndare. De inre motståndarna är de som skapar tvivel inom mig, de beteenden som gör att jag tar mig längre bort från mitt mål bara för att det är den enklare vägen, ångest och självhat är också inre motståndare. För mig är det lätt att hitta mina yttre motståndare, de som står på andra sidan plan halvan och som kanske även har en större hejarklack än vad jag har.
Normer, normer i företagande, normer i samhället och normer i det lilla sammanhanget. Normer är min största motståndare, jag behöver säga till personer (oftast män) att vara tyst när jag pratar, då de försöker avbryta mig - vilken medelålders man behöver säga till om sådant? Normer om att "den unga tjejen behöver en inte lyssna på, hon har ju så gulligt jobb" (japp det sista har någon faktiskt sagt åt mig). Dessa normer är så pass starka att även när jag har ordet, blir jag avbruten och behöver påtala det och få tillbaka ordet. Glastaket är närvarande i min fritid, i mitt arbetsliv och även i allt jag tycker är meningsfullt - kanske är jag också knäpp att tycka att det är otroligt spännande att bemöta normer, men det är också tröttsamt, och ibland vill även jag bara ge upp. Normerna gör att det är som att ständigt ligga under med 0-3 och veta att jag behöver hämta kraft till andra halvlek för att vinna kampen om talutrymme, expertisen och affären, och återigen ska jag se en 3-3 match som en vinst medan andra laget rycker på axlarna och sa att de bara ställde ut skorna, fast de körde med fulknep.
Det yttre motståndet kan jag inte förändra på egen hand, men jag kan hjälpa andra som kommer efter mig, med att stå upp för det jag tycker är rätt, rättvist och ska vara möjligt för alla! Däremot det jag kan förändra på riktigt är mina inre motståndare, de tankar som ska spela med mig fast ibland är jag osäker på vilket team jag i huvudet själv hejar på. Lätt förklarat är det som när man säger "Nu ska jag sluta med godis, chips osv." och redan nästa dag sitter man med en glass i handen. Vissa beteenden som ovanstående är lättare att egentligen förändra jämfört med den inre motståndare som jag själv har med mig ständigt.
Självkritiken, är jag bra nog? Kan jag nog? Har jag gjort rätt? Vad mer kunde jag göra? Visst finns det mer? Är enough bra nog? Nä.. du skulle gjort mer, tänkt bättre, gjort bättre och så
hade allt blivit bättre! Min inre motståndare kan även se till att jag inte får ordentligt med sömn, att hjärtat rusar och att det kniper i magen och för att inte tala om den där klumpen i bröstet som kan komma och göra en volt för att göra sig påmind typ "jag är inte borta".
En del av mina inre motståndare har jag hjälp för att tygla, så som sömnen. I alla tider har jag haft en lätt störd sömn, men nu och sedan en tid tillbaka tar jag medicin för att få sova. En annan medicin som jag sett till att ordna är att få träna, och då att träna 10h i veckan är min medicin för att trappa ner på sömnmedicin och må bättre. Tyngdlyftningen specifikt har fått mig att bli starkare och inte bara fysiskt, utan även mentalt. Tankarna av självkritik kan vara där, men de är mer konkreta och inte i självskadande syfte utan: "i den där stöten kunde jag ha tänkt mer på fötterna" det är inte dåligt, det är bara konkret. Jag jobbar med mina inre motståndare och känner att jag med tiden får allt fler inre motståndare som slutar kämpa mot mig och istället kämpar med mig.
Självkritiken har minskat, jag vet att i många situationer har jag gjort det bästa jag kunde utifrån den givna situationen och tiden där och då. Jag kan nog, jag kan ofantligt jävla mycket om arbetsmiljö, stresshantering och jag vet att det jag erbjuder har ett värde som inte ens går att mäta för vinsterna är så pass stora!
Och en annan motståndare som jag behöver beröra är min rädsla, och min rädsla för mörker som jag i år har bemött genom att vara ute i stugan på egen hand. Min rädsla bottnar i andras upplevelser och kan vara relevanta att ha, men risken att det skulle ske är minimal. När rädslan försvann, öppnades det upp en väg för att trivas på ett helt annat sätt. Med dessa ord vill jag avrunda texten, för den skrevs i stugan, med ett tänt ljus och i ensamhet tillsammans med Fara.
Ta reda på vilka dina yttre och inre motståndare är.
Tillåt inte de yttre motståndarna begränsa och definiera dig.
Förändra dina inre motståndare och se dig själv växa till oanade höjder.
Motstånd behövs för att övervinna saker, och för att det ska finnas kämparglöd. Utan motstånd finns det ingen prestation att skryta om.
Men det är du som vet vilket motstånd som är ditt att övervinna - ingen annan.
Ha en fortsatt bra dag!
Med vänlig hälsning,
Catrin Lovisa Keskitalo,
Arbetsmiljökonsult Umeå