olika nyckelbegrepp för att ringa in kärnan av en fotbollspersonlighet och för att beskriva sig själv.
Ett Sommarprat från 2019 https://sverigesradio.se/avsnitt/1319483 som är värt att lyssna på och lära känna sig själv utifrån.
Så här började jag mitt inlägg på instagram:
Jag vill att du ska få lära känna mig lite bättre.
Jag kan rabbla var jag kommer ifrån, hur gammal jag är
och att min hund heter Fara. Vissa tycker att den
informationen är viktig för att veta vem människan är.
Men jag börjar på en annan nivå. Jag lyssnade för
något år sedan på Erik Nivas sommarprat och tog med
mig hans nyckelbegrepp om hur man gör en profil för
att ringa in kärnan av en fotbollspersonlighet och för
att beskriva sig själv.
Erik Nivas tio nyckelbegrepp är:
🔹 Bakgrund - dagens ämne
🔹 Vägskäl
🔹 Motgång
🔹 Utmaning
🔹 Framgångsfaktor
🔹 Karaktärsdrag
🔹 Svaghet
🔹 Konflikt
🔹 Dörröppnare
🔹 Motståndare
Tjejen du ser på bilden får ofta till sig "men du har en
sån erfarenhet", "hur gammal är du egentligen?", "Du
har hunnit med så mycket!". Jag ska nu ge dig en liten
del av min bakgrund, min förklaring till varför jag blev
den jag är idag.
Hela denna del finns på bloggen (Länk i bio)
Jag har nog alltid försökt skrattat lite lättsamt om att
det är helt okej att lämna Gällivare, för det finns kvar,
Malmberget inte lika säkert... För saken är den, jag är
uppvuxen i ett gruvsamhälle som inte klarar sig utan
industrin, men som samtidigt äter upp samhället,
kostnader, prioriteringar och viljor.. Men innan jag
förstod vad som pågick, har min familj format mig till
den jag är idag.
Med ord som "Om du vill bli hamburgarvändare så bli
det", den underliggande meningen var att jag får bli
vad jag vill, så länge jag själv var nöjd med det och
inte ångrar mig sen.
Eller "Jag ska ut och fiska, ska någon med? Nähä, då
åker jag själv". Med meningen att gör det du vill, fråga
om någon vill med, men följ inte strömmen om det inte
är det du vill göra.
Ett minne från högstadiet, är den där anonyma lappen
som kom i mitt skåp "Du har fet, ful och finnig hy". Min
reaktion var givetvis att bli ledsen, men även
handlingskraftig. Jag gick till läraren med den, som
inte gjorde något "det är ju bara något busstreck".. Så
med min handlingskraftighet gick jag till kopiatorn och
kopierade lappen, satte upp den i hela skolan... Fick
ingen mer lapp i mitt skåp.
Skolan gick jag min egen väg - precis som min
uppväxt har format mig där...
Här är fortsättningen
Jag gick inte ens samhällsprogrammet utan skapade ett eget program som var snarlikt samhällsvetarprogrammet, jag ville ha mer matte och mindre språk. Jag fick stipendium för mitt driv både i och utanför skolan. Jag var med i ungdomsrådet i Gällivare, en ovärderlig kunskap och erfarenhet som jag fick med mig därifrån, lära sig den politiska gången, lära sig att argumentera för sin sak och lära sig att arrangera event. För att sedan hamna på socionomprogrammet i Umeå, och nu vrider jag till utbildningen mot en master i organisation och ledarskap. Att gå min egen väg har alltid varit mitt sätt att göra det på, jag måste som testa hur det är att gå en annan väg, den kan vara krokigare och ha omvägar - men återigen som mina föräldrar sagt, välj din väg och ångra dig inte sen.
Jag har med mig att jag klarar av att vara själv, kan själv, gör själv, vill själv. Det gör något med en att bo sex månader i ett nytt land, så långt bort från sitt hem som man nästan bara kan komma, må skit, men ta sig igenom det. Jag är otroligt självständig, vilket också är en akilleshäl, men det är en annan historia i den här "lära-känna-serien". Att arbeta i grupp och i team är inget jag har svårt med, men det är en styrka för mig att veta, jag klarar av arbetet även på egen hand.
Redan som 14-15 åring åkte jag till Karlskrona ensam, för att gå en grundkurs under tre veckor med Sjövärnskåren, det lät ju som något spännande att göra.
Min bakgrund inkluderar även att ha upplevt utmattning och utbrändhet tidigt. Ångest och panikångestattacker vet jag också vad det är. Min bakgrund, min erfarenhet och min kunskap gör att jag känner mig säker på det jag säger mig kunna, arbetsmiljö och stresshantering.
Absolut kan mitt mående vackla och jag kan få mig törnar som svider länge och väl. Jag kan gå på nitar, jag gör misstag som gör så ont att jag knappt vill vakna. Men känslor dödar inte och det är i de här situationerna som jag behöver människor som mest.
Så för att sammanfatta har min bakgrund gjort mig självständig, självgående och självsäker, men jag kan fortfarande ha en svag självkänsla emellanåt och gå på nitar. Jag är ingen supermänniska, men jag väljer att vara öppen för att lära mig, prestigelös att säga att jag gör fel och stabil för att jag håller det jag lovar och lovar saker jag kan hålla.
Nästa del är Vägskäl kommer på torsdag 15 september.
Hur ser din bakgrund ut?
Med vänlig hälsning,
Catrin Lovisa Keskitalo
Arbetsmiljökonsult CLK, Umeå