"We are losing our minds because we stay in our minds" sa en vän.
Det har varit en påfrestande tid med för lite återhämtning för mig, både fysiskt och mentalt, och som min vän också sa "Man bara kör å kör å kör. Men det är inte på något sätt värt baksmällan av det. För stunden känner man sig odödlig. Och det är i stunden oftast lättare att bara fortsätta gasa. Fast det är då man ska sakta ned och fokusera på sånt som ger energi på ett återhämtande sätt".
Vi tar det sista igen "Fokusera på sånt som ger energi på ett återhämtande sätt".
Jag skrev ett inlägg: Du är inte känslig, du reagerar adekvat på en stressfull situation. Och så har det varit för min del. Haft en krasslig fysisk hälsa sedan mars fram till november. Jag har kämpat på under den tiden haft tanken "snart är det bra, nästa månad kan jag köra på". Men det var först i november som jag kunde träna på som vanligt, tills jag fick en förkylning - vilket inte är så "oh shit!", men håll den tanken för vi behöver en helhet. Dagen innan julafton fick jag influensan och blev frisk till måndag efter nyårsafton. Helgen därpå gick min kära mormor hastigt bort. Det har blivit lite väl mycket påfrestning under en tid. Eller tusan, det har varit ett riktigt påfrestande år!
Stress kan både vara den långvariga påfrestningen som vi upplever, och när vi är i den kör vi bara på för "eh! Så illa är det inte", men den långvariga stressen gör att vi skjuter på våra gränser. Sen finns det den andra, vilket är den plötsliga påfrestningen, den som genom ett meddelande, telefonsamtal eller en situation du oplanerat möter i din vardag får dig på fall. För mig var det ett dödsfall av en kär nära och situationen blev ohållbar, sömnen kass och tankar som inte fick något fäste.
Det är inte konstigt att jag känner mig matt, trött, slut och vill bara ha en paus från vardagslivet. Jag har tappat fotfästet lite och funderar på vad jag verkligen vill. I den här situationen ska inga stora beslut fattas, utan möjligen ta hjälp av en coach för att hitta tillbaka till stigen, till sin återhämtning och hitta tillbaka till att ta ett avvägt beslut.
I den här situationen går jag tillbaka till vad min vän sa:
"Fast det är då man ska sakta ned och
fokusera på sånt som ger energi på ett återhämtande sätt"
Kom ihåg! att vara snäll mot dig själv, ha rimliga förväntningar på dig själv, du är ingen supermänniska - för ingen är det.
Ta hjälp av en coach och/eller prioritera din återhämtning,
det som GER dig energi och landa i tillvaron.
Psst!
Innan jag når väggen kommer i slutet av februari!
Ha en fortsatt bra dag!
Catrin Keskitalo
Arbetsmiljökonsult & stressterapeut
Comments